Två gaggiga och en halvdement!
Halli hallå gott folk!
Jag har fått en känsla av att jag och Charlotte har börjat bli gamla och kanske lite gaggiga. Ni undrar säkert varför och gör ni inte det så berättar jag ändå!
Charlotte går ofta runt och pratar men det går inte att höra vad hon säger, när jag frågar vad det var hon sa så låter hon meddela att hon pratade för sig själv. Nästa gång hon säger något så skiter jag i att lyssna och helt plötsligt avkräver hon ett svar. Hur fasen ska man tackla detta? Vid andra tillfällen ställer jag en fråga till henne men hör inte vad hon svarar, för då har jag redan gått vidare. När jag sedan undrar vad hon svarade så säger hon att ”det svarade jag ju på förut”, jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad hon svarade, eftersom jag för längesedan tappat fokus.
Det här är lite skrämmande med tanke på att ingen av oss ens har fyllt 50. Det är visserligen nära, åtminstone för mig. Om det är så här nu, hur skall det då bli om 20 år? Jag vågar nästan inte tänka på det!
I onsdags fick jag kapitulera för min uttröttade hjärna igen! Den här gången bromsade jag nästan i tid, innan det hann gå alldeles för långt. Jag tvingades gå hem från jobbet och kommer tyvärr bli borta de närmsta veckorna. Den här flytten, med allt vad den innebar, tog hårdare på mig än vad jag trodde. Hjärnan är seg som sirap och jag är bedövande trött. Glömskan tar snabbt överhanden och jag får gräva oerhört djupt i minnet för att komma ihåg vad det nu var jag skulle komma ihåg. Jag känner mig nästan dement ibland, eller åtminstone halvdement. Det är inte roligt att få bakslag men man kan inte påverka riktigt allt. Flytten kom förbaskat olägligt ur hälsosynpunkt men den var nödvändig för att jag ska kunna bli bättre på sikt!
Over and out!
”TB”
