Bodyart och filosofi!
Halli hallå gott folk!
I förmiddags när Charlotte och jag satt i vardagsrummet i godan ro, så såg vi att det kom en man med två småkillar gående mot vårt hus. Det ringde på dörren och jag bad Charlotte att öppna eftersom jag satt i kalsongerna. Mannen presenterade sig och pojkarna samt berömde det fina vädret. Därefter talade han om sitt verkliga ärende, han berättade att de var Jehovas vittnen. Innan han hann fortsätta så dödade Charlotte diskussionen snabbt och effektivt genom att säga:
-Då är jag fan inte intresserad!
Underbart fångat av min äkta hälft, jag kunde nästan inte hålla mig för skratt där jag satt i soffan och såg de tre lomma iväg till grannen.
Om två månader har vi bott i huset 19 år och det här var första gången på hela den här tiden som vi har fått besök av Jehovas vittnen. Lite imponerande måste jag säga, för de brukar ju normalt sett dyka upp betydligt oftare än så. Där vi bodde förut så hade vi besök av dem minst två gånger om året. Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför de envisas med att missionera vid dörren, om man är intresserad av deras budskap så söker man väl upp dem? Inte för att jag är speciellt sugen, men i alla fall! Jag avskyr när sekter försöker att pracka på mig sin tro och jag blir ännu mer irriterad när de skickar fram ett barn för att försöka övertyga en, om att deras tro verkligen är den enda vägen till lycka!
Efter ett antal sittningar hos min grymme tatuerare Peter är han äntligen färdig med min ”sleeve”. Det har ju inte varit någon dans på rosor, om man säger så. Eller det kanske är precis det, det har varit, för det sticks nått så förbannat. Vissa ställen är givetvis värre än andra, överarmens insida, där huden är som tunnast, kan vara en riktig tortyr. Det är en jäkla tur att man inte alltid vet vad det är man ger sig in på när man börjar.
Jag vet ju att det finns många som inte gillar tatueringar, bl a min mor, hon går i främsta ledet i den frågan. Sedan finns det dem som gillar tatueringar men som inte kommer att gilla mitt motiv. Jag förstår i och för sig inte varför, i så fall, men oavsett vilka åsikter folk har om min ”kroppskonst” så är jag väldigt nöjd med slutresultatet! Dessutom är det väldigt skönt att Peter är färdig, för det är ganska drygt att sitta/ligga i omgångar under tatueringsnålen. När man blir gaddad i ca 4 timmar åt gången så är den sista timman vid varje sittning väldigt tuff, åtminstone för mig. Mitt rekord är sex timmar, det sved, kan jag lova! Till er som eventuellt tänker ge er in i ett liknande projekt så rekommenderar jag att inte gå in i det på fastande mage! Att komma till tatueraren mätt och belåten är A och O för att orka, att ha med något blodsockerhöjande att stoppa i sig när det börjar bli jobbigt underlättar också. Att sitta fyra timmar på fastande mage är absolut ingen bra idé. Been there, done that! Att däremot göra det när magen är full, gör det hela mycket mindre jobbigt!
Jag säger som min favoritfilosof, tillika amatörfilosof, kanske framförallt amatörfilosof, Gustav Svensson, från tv-serien Svensson Svensson brukar säga:
-Är magen glad, är människan glad!
Tror faktiskt inte att det kan sägas bättre.
Han säger också att:
-I sporter använder man bollar!
Det hör visserligen inte hit, men det är roligt!
Over and out!
”TB”
