Stressig vår och inställd resa!
Halli hallå gott folk!
Så här lång frånvaro har jag aldrig haft från bloggen tidigare men idag ska jag försöka mig på en liten comeback.
Våren och sommaren fram tills nu har varit mer än galet hektisk, både på jobbet och privat! Man tror att man är odödlig men det kan jag med all säkerhet säga att det är man inte, åtminstone inte jag. Det började väl i slutet av maj med att jag började bli väldigt mycket tröttare än vanligt men jag lyssnade inte på vad min kropp talade om för mig, jag körde bara på i samma höga tempo. Det rullade på hela juni men i början av juli började jag bli lite rädd för mig själv. Jag har inga problem med att erkänna att jag gör fel, alla gör ju fel ibland men nu började jag göra väldigt konstiga misstag. Jag bokade t. ex fel när jag skulle boka vår semesterresa till London, jag bokade flyget ena veckan och hotellet nästa, vilket innebar att om vi hade fluget de datum som jag bokat biljetterna så hade vi inte haft någonstans att bo när vi kom fram. För att göra saken ännu värre så hade jag bokat flyget en vecka för tidigt så om vi hade försökt åka nät jag hade bokat hotell så hade vi stått kvar på Landvetter utan biljetter till flyget, vårt bokade plan hade ju gått en vecka innan vi trodde att vi skulle åka. Tur i oturen var att jag av en ren slump kollade upp mina mejl från bokningen och insåg misstagen och kunde lösa problemet i tid.
I början av förra veckan, med drygt två veckor kvar till semestern började hjärnan stänga ner på riktigt och kroppen fungerade inte, jag var nästan inte kontaktbar. Men man ser inte alltid dessa varningstecken själv och som tur är så såg Charlotte det och tvingade mig att sjukskriva mig förra torsdagen. Då mådde jag verkligen inte bra! Jag kände mig som om jag hade huvudet i en glasbubbla, när jag vred på huvudet så kunde jag inte fokusera blicken på en lång stund, jag orkade nästan inte flytta fötterna framåt och jag var knappt talbar. Jag lyssnade på Charlotte och stannade hemma från jobbet och har väl sovit mellan 12 och 15 timmar per dygn sedan dess.
I onsdags besökte jag läkaren och han ställde en massa frågor om hur jag mådde och jag svarade så sanningsenligt jag var kapabel till. Han sa till mig att jag hade utmattningssyndrom av en lättare variant. Då blev jag riktigt rädd, hur fan mår man då när det är riktigt illa? Han förklarade att eftersom jag fortfarande inte fick ångest av tanken att gå till jobbet och att jag fortfarande tycker att det är roligt att hitta på saker som att träffa folk och träna mm så var han inte speciellt orolig. Han sjukskrev mig juli månad ut och sedan har jag semester som det var tänkt och därefter var han ganska säker på att jag skulle vara på banan igen. För säkerhets skull tog de alla upptänkliga prover på mig för att kunna utesluta rent medicinska åkommor. Han tvingade mig också att fortsätta sköta min träning och ha vettiga rutiner i vardagen. Igår hände något underligt, helt plötsligt fick jag ut huvudet ur glasbubblan och kände mig lite mindre dålig, fortfarande galet trött men inte helt urblåst i skallen.
För att jag verkligen ska få chans att återhämta mig ordentligt så avbokade vi våra fem dagar i London, det hade varit för påfrestande för mig att flänga runt i en storstad hela dagarna. Nu blir det en lugn semester på hemmaplan med enklare hel- och halvdagsutflykter de dagar som jag är i fas. Det är väldigt synd om Charlotte som går miste om sin semesterresa men vad fasen gör man?
Så med facit i hand så lyssnade jag, eller rättare sagt Charlotte såg till att jag lyssnade på min kropp och knopp och jag kunde bromsa innan det var alldeles för sent. Nu behöver förmodligen återhämtningen inte bli lika långdragen som den annars hade blivit. Jag sover fortfarande väldigt mycket och idag har inte varit någon bra dag men nu har jag en dryg månad på mig innan jag börjar jobba igen och är jag inte redo för det då så kommer jag inte vara dum och gå tillbaka till varje pris. Jag vill absolut inte hamna i den här situationen igen för det är verkligen inte någon trevlig upplevelse.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, gott folk, lyssna på kroppens signaler och var rädda om er.
Over and out!
”TB”
