DÅ och nu!
Halli hallå gott folk!
Jag har ofta trott att man är den man är och att man inte ändrar sig speciellt mycket när man åldras, ack vad fel jag har haft, åtminstone till viss del! Det är inte så att jag har ändrat mig radikalt på en massa punkter för trots min ålder så är jag t ex fortfarande förvånansvärt omogen, det har inte ändrats alls. Vad som däremot har ändrats är mitt humör, jag har alltid satt en ära i att jag blir arg väldigt fort men att ilskan inte sitter i någon längre stund och att jag är snart på bra humör igen. Det där dravlet stämmer inte alls längre, jag blir visserligen fortfarande arg väldigt fort men det verkar ta evigheter innan ilskan klingar av så pass att jag är i talbart skick igen. När fan hände detta? Hur någon kan stå ut med detta är för mig en gåta, jag står ju knappt ut med mig själv längre. Nu kan jag ju nästan inte föra en diskussion utan att jag låter irriterad och folk tror att jag är förbannad. Jag kan säga att jag gillade mitt humör från ”förr i tiden” mycket bättre, det var inte lika påfrestande! Håller jag på att bli gammal och bitter, eller bara allmänt folkilsken? Vissa saker var verkligen bättre förr!
Att det är tredje advent idag är ju inte klokt, det var ju nästa nyss som vi satt och frustade i värmen under den varmaste sommaren i mannaminne. Jag har fem arbetsdagar kvar det här året och sedan ska jag få lite ledigt och förhoppningsvis går tiden fram till våren lika fort som den har gått sedan i somras. Ser verkligen fram emot att det ska vända och bli ljusare tiden igen!
Over and out!
”TB”
