tb.blogg.se

Halli hallå gott folk!

Att behöva ha med Försäkringskassan att göra är något man helst vill slippa men ibland blir det nödvändigt och i den sitsen har jag varit de sista månaderna. Jag kan inte förklara hur jäkla frustrerande det är, man blir behandlad som en kriminell. De har en helt sinnessjuk inställning till människor som inte är i arbetsfört skick. Jag har varit hemma från jobbet sedan mitten av juli i hopp om att återfå krafterna efter att jag drabbats av utmattningssyndrom. Jag har verkligen inget gott att säga om denna samling inkompetenta missfoster som har sin anställning på denna gudsförgätna inrättning. Det enda de har gjort för mig är att se till att jag har blivit sämre. Enligt dem så är det inget fel på mig över huvud taget och de tvingar mig tillbaka i arbete efter nästa vecka. Jag får inte ens chansen att stega upp arbetstiden utan ska kastas rakt in på heltid. För varje kontakt med Försäkringskassan dör en liten bit av en och jag mår sämre, alla framsteg som jag har gjort blir då till intet-gjorda. Det är oerhört knäckande att bli behandlad som något katten släpat in.

Jag ska bara kastas ut i medicinsk ovisshet för att kunna betala in mera pengar till statskassan, en stat som jag mer och mer föraktar. Senast jag pratade med min handläggare på FK så slutade samtalet med att jag bad henne dra åt helvete, kanske inte ordagrant men innebörden var densamma. Jag kan inte förstå att de orkar med sig själva, att sitta och underkänna läkarintyg som är så välgrundade som mina och många andras är och har varit måste innebära att de har en gravt sadistisk läggning! Min läkare sade att handläggarna får extra betalt för varje läkarintyg de underkänner, om det är sant vet jag inte men så som jag har blivit behandlad så skulle jag inte bli det minsta förvånad om det faktiskt förhåller sig på det viset.

Man måste vara oerhört stark för att kunna vara sjuk i det här jävla landet för det finns ingen styrande på viktiga positioner som bryr sig det minsta om människor, såvida det inte är ett ansikte på en sedel av hög valör! Ärligt talat så vet jag faktiskt inte hur jag ska lösa det här, jag är skiträdd att jag ska rasa ihop igen efter någon veckas arbete. Det är min värsta mardröm att hamna i samma situation som jag gjorde i somras för jag var en spillra av mitt vanliga jag och i skrivande stund mår jag inget vidare väl!

Over and out!
”TB”