tb.blogg.se

Dagen idag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade inte en pissig dag på jobbet, som lastbilschauffören som jag skrev om igår. Tvärtom, min dag på jobbet har varit väldigt bra. Men strax före fyra ringde Charlotte till mig när jag höll på att avsluta dagens arbete. Eftersom hon sällan eller aldrig brukar ringa mig vid den tiden på dagen så förstod jag att inte allt var som det skulle. När jag svarar så säger hon med darr på rösten, att vår älskade lilla hund Molly hade avslutat sitt liv, liggandes i en solstrimma på golvet i Carolines gamla rum.

Jag sade till henne att hon måste ringa till vår veterinär och fråga hur man gör när en hund går bort i hemmet. Det gjorde hon och vi bestämde att vi skulle träffas på veterinärmottagningen vid femsnåret. Jag var tvungen att få tag på Nathalie som höll på att repa in sin musikal, som esteterna på Aranäsgymnasiet har premiär på i nästa vecka. Då är hon inte lätt att nå eftersom de inte har sina mobiler med sig när de repar på teaterscenen. Jag åkte till skolan och fick tag i en vaktmästare som släppte in mig i replokalen så att jag kunde få med mig Nathalie. Charlotte såg till att Caroline och Johan kom till veterinären. Charlotte hade virat in Molly i ett täcke som hon brukade ligga på och lagt henne på sätet i bilen. Där låg hon så fint och såg ut som om hon sov. Vi bar in henne till ett litet rum som vi blev hänvisade till, där vi alla fick vara ifred med Molly och ta ett sista farväl. Vi fick chans att gosa lite med henne, ta några fina bilder och minnas en stund. Det kan låta lite makabert att man gosar med en död liten hund men när vi kom in så var Molly fortfarande varm och fin och såg ut som om hon sov. Därför kändes det faktiskt inte konstigt att kela med henne, det kändes väldigt skönt att få den möjligheten eftersom jag inte var hemma med henne de sista timmarna av hennes liv.

Molly blev tretton år och fem månader, hon kom till oss när hon var lite dryg ett år, eftersom de som hade haft henne innan inte hade tid med henne. Den lilla kraken var inte ens rumsren när hon kom till oss. Molly var inte blyg av sig och gjorde sig snabbt hemmastadd hos oss. Mojje var väl inte överlycklig över hennes ankomst men det blev väl någon sorts terrorbalans till slut. Molly var betydligt mer förtjust i Mojje än tvärtom.
Det kommer att kännas väldigt konstigt att inte ha en söt liten hund som pockar på uppmärksamhet, att hon inte kommer ut och möter oss i hallen när vi kommer hem, sitter och tigger vid matbordet i hopp om att vi skall tappa något eller att hon skall få slicka tallriken när vi är färdiga. Tänk att inte få hålla om detta lilla energiknippe igen, aldrig få ha henne sovandes i knät igen, när vi sitter i soffan och tittar på TV.
Man kan ju tycka att det är lite löjligt att man sörjer en liten hund på det viset. Det är något man nog aldrig kommer att förstå förrän man själv har varit i den situationen, för det är en familjemedlem som går bort och det är jävligt jobbigt. För mig brast det när jag kom ut i bilen, jag grät som ett litet barn och det kändes skönt att få lätta på känslorna efter en jobbig eftermiddag. Just nu känns det väldigt konstigt och tomt att inte ha någon hund längre, vi har ju haft sund sedan september 2001. Tjejerna kommer knappt ihåg hur det var innan vi skaffade hund. Vi har dock bestämt oss för att inte skaffa några fler husdjur framöver, vi känner att det är något som ligger bakom oss nu.

Over and out!
”TB”