Fotboll kan vara jobbigt och träning ännu värre!
Halli hallå gott folk!
Gårdagskvällen var fruktansvärd, det gjorde så förbannat ont! Blåvitt förlorade sin viktigaste match sedan kvalmatcherna mot V:a Frölunda 2002, för att hänga kvar i Allsvenskan. Att förlora på bortaplan mot laget som inte går att uttala, från landet som inte går att stava till är ingen skam. Motståndet var för bra och vann helt rättvist, inget snack om saken men det kändes som om vi inte ens vågade att försöka vinna. Sättet som laget genomför matchen på är en stor fet skandal. Visst, vi har inte de där spelarna som kanske behövs och flera av dem underpresterade kraftigt, men lite jävla stake måste väl de ändå visa.
Roddmaskinen, denna jävla roddmaskin! Så nu var det avklarat. Jag har precis påbörjat mina nya träningsprogram, de verkade så väldigt lätta när PT-Angelica gick igenom dem med mig, men ack vad jag bedrog mig. Efter tre dagars träning så finns det nog inte en muskel i kroppen som inte värker. Jag har tamejfan ont överallt. Om ni träffar mig de närmsta dagarna och tycker att jag går konstigt så beror det inte på att jag har skitit ner mig eller skadat mig, det är träningsvärken som begränsar min rörlighet så till den milda grad att en rullator skulle vara till stor hjälp. Eller ännu bättre, ett sådant där gåbord som de har på BB när gravida kvinnor ska föda. Ni vet en rullator, modell högre, som man kan häva sig mot och hasa sig fram med. Jag vet i och för sig inte hur jag skulle kunna använda den för axelpartiet är inget undantag. Det är näst intill omöjligt att ta ned någonting som ligger på en hylla som är högre än vårt handfat, med andra ord 90 cm över golvet. Att klia sig i örat är bara inte att tänka på och att kamma sig är bara att glömma. Rent fysiskt hade jag nog bättre passat in på ett äldreboende där jag är under övervakning dygnet runt. Kan meddela att det gäller att planera sina toalettbesök väl, om inte detta göres så kan det sluta i katastrof!
Over and out!
”TB”
