Päls och promenad!
En vecka är på väg att dö ut och en ny är i antågande. Veckan som varit rusade förbi utan att man hann fatta vad som hände. De inledande dagarna var hemska, jag testade en form av fasta. Jag mådde skit i tre dagar, har aldrig varit så hungrig tidigare i mitt liv, sammantaget!
I onsdags kväll bröt jag ihop och återgick till mitt vanliga liv, ett liv som innehåller mat. Jag har dock dragit ner sockerintaget till ett minimum, d v s jag har inte gjort några större justeringar i mitt matintag men jag har slutat nästan helt med läsk och godis! Inte illa för ett ”söteface” som jag.
I fredags var vi ute med jobbet och eftersom Nathalie jobbar extra i butiken så var hon också med. Först spelade vi bowling och sedan gick vi till Tullen och käkade och hade trevligt. Nathalie och jag spelade inte på samma bana, men poängmässigt sopade hon banan med mig, det gjorde i och för sig flesta andra också. Jag är nämligen bedrövligt dålig på bowling!
Molly är förvisso gammal men hon har fortfarande sina fällperioder, en sådan har precis inletts! Vi har päls överallt i hela huset och det är den verkliga baksidan med att ha en vovve. Det lustiga är att hon är aldrig så kelsjuk som när hon fäller. Det är då jag absolut inte vill ha henne i knät, man får så mycket päls på kläderna att man nästan inte ser vem av mig och Molly som är hunden. Jag borstade av henne så mycket päls idag så att jag trodde att hon skulle bli en nakenhund. Men icke, jag kan inte fatta hur mycket päls det kan finnas på en så liten hund, helt otroligt! Hon verkar ha päls så att det räcker åt en mindre kennel!
Vid lunchtid så tyckte jag och Charlotte att det skulle vara skönt med en promenad. Vi pälsade på oss, tog på Molly kopplet och gick en promenad i skapligt tempo i elljusspåret. När vi kommit över stora vägen så tog jag av Molly kopplet så att hon fick springa lös. Det är smidigt när man promenerar för då behöver man inte ha henne runt fötterna hela tiden. Slingan är ca 2 km lång och efter halva varvet så började det lilla livet sacka efter. Det är inte lätt för en fjortonårig hund med korta ben att gå så långt. När vi kom hem gick hon och lade sig och har inte visat sig efter det.
Over and out!
”TB”
