Husdjur och nyvunnen frihet!
Nu har det gått ganska exakt tre månader sedan vår lilla Molly kastade in handduken. Det är väldigt tomt i huset, känslan är att man fortfarande hör små tassar mot parkettgolvet hela tiden. Jag vet att det inte är så, utan att jag bara hör i höre, men i alla fall. Molly sov alltid på sin kudde som låg nedanför min säng, men hon låg aldrig på ett och samma ställe, utan flyttade runt, så jag visste aldrig från morgon till morgon var hon låg. Därför var jag väldigt försiktig när jag svingade fötterna över sängkanten när jag skulle gå upp på morgonen, för att jag inte skulle riskera att trampa på henne. Trots att det har gått en ganska lång tid sedan hon gick bort så gör jag fortfarande likadant varje morgon. Det är konstigt vad djupt rotat det sitter i en!
Jag älskar ju hundar och katter, jag är visserligen allergisk mot katter men det hindrar ju inte att jag gillar dem. Jag har blivit lite som en kvinna vars biologiska klocka tickar fortare och fortare. Jag drömmer om små söta hundvalpar, jag ser söta hundar överallt och får jag chansen att gulla med en liten fyrbening så är lyckan gjord. Jag vet att jag säger emot mig själv när jag säger att vi inte ska ha något mer husdjur! Men vi vill inte bli så bundna som man blir med en hund i familjen, att ha en hund är ju inte bara de mysiga stunderna med en liten vovve i knät när man sitter i soffan och har det bra. Det innebär ju promenader i ur och skur, vare sig man vill eller inte. Hunden måste ju ut. Den biten saknar jag inte alls, men som sagt, gosandet med en liten ulltott saknar jag mycket! Men samtidigt är det väldigt skönt att kunna styra sitt liv utan att behöva tänka på att man har ett husdjur som man inte bara kan lämna ensam under en massa timmar. På det viset har vårt liv blivit mycket enklare, även om både Mojje och Molly är otroligt saknade av alla i familjen Bengtsson.
Over and out!
”TB”
